Då var det bevisat.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen;

Man. Skall. Icke. Krysta. Ut. Ett. 4,5kg. Flickebarn. På. 3. minuter.

Gruvsamt.

I morgon är det dags för efterkontroll på mödravården. Rejält gruvsamt är det att få veta om man är "okej" på särskilda ställen efter den där förlossningen. Gah. Man skall icke krysta ut ett 4,5 kilo stort flickebarn på 3 minuter!

40+0 och ingen bebis...

Då hade man provat på att passera datum för beräknad leverans också, utan bebis i sikte...

Tror inte jag kommer skiva något mer här innan bebisen kommit då jag finner det djupt deprimerande att inse att dagarna flyter förbi i en grå dimma, och ingenting händer. Tur att man har världens bästa Seth som lyser upp tillvaron för en.

2 dagar till beräknat datum!

Någonstans i mitt stilla sinne hade jag faktiskt hoppats och kanske t o m inbillat mig att vi skulle ha fått vår lilla bebis vid det här laget. Men icket, det händer inte ett dugg förutom att jag fortsätter med diverse städprojekt för att allt ska vara färdigt när bebisen kommer. Man vet ju att man inte kommer ha varken tid eller lust då. Men det händer ingenting, inte ens förvärkarna som jag haft nästan halva graviditeten visar sig nu, allt är lugnt och stilla. Fogarna värker som aldrig förr och sova finns knappt på kartan, men inget av det är ju något man föder barn av.

Lika bra att ställa in sig på övertid, dvs 14 dagar efter beräknat datum = torsdag den 6 november, tid för överburenhetskontroll antagligen dagen efter = fredagen den 7 november, och troligtvis igångsättning måndagen därpå, d v s 10 november och en igångsättning kan ju enligt erfarenhet ta ett par dagar. Så kanske bebis omkring 11-12-13 november?!?! :-o

Varje dag som går närmar man sig väl det där folk pratar om - en totalt galen gravid kvinna. Idag har jag krattat utanför oss på den enorma gräsmattan. Det gick inte bara förbi en person som tittade bestört och antagligen var väldigt nära att fråga varför jag var den som krattade löv, men står man där högröd, höggravid och flåsande är det nog inte en levande själ som vågar fråga. Kvinnorna för att många av dem själv varit där, när man gör vad som helst för att få ut ungen i luften och männen för att de vet att det aldrig slutar bra att ifrågasätta en gravid kvinnas val.

Hur som helst - det ser väldigt trevligt ut på gräsmattan utan en massa löv helt utspritt.

Utöver det har jag tvättat all klädsel till vagnen, rengjort chassit noggrant och smort och haft mig. Det är väl detta som kallas boa?

Ännu ett tecken på att jag kommer närmare att bli komplett galen måste väl väl vara att jag varje eftermiddag efter en viss tid bestämmer med mig själv att idag har jag inte tänkt föda barn. Som om jag skulle ha en endaste sak att säga om den saken. Men, det vore väldigt praktiskt att föda mitt på dagen ungefär och sedan hinna hem innan det är sängdags. Hoppas kan man ju!

Orkeslös.

Fantastiskt att det ska ta flera timmar innan man kan skriva inlägget till den publicerade rubriken som sonen lyckades skicka iväg vid 16-tiden.

Här händer ingenting, orkeslös som få. Antingen har jag världens sämsta minne eller så är jag fantastisk på att förstränga. Kommer inte på något vis ihåg att jag var såhär trött och slut mot slutet av förra graviditeten. Att en mage kunde vara så i vägen, att man inte kan nå sina fötter utan att få sendrag i hela benen. Det ni. Ändå kan jag ibland inte låta bli att känna mig lite smått sorgsen över att det antagligen inte kommer bli några fler barn i den här familjen, för när man tänker på det - och säger det högt så låter det ju fantastiskt. Man bär på ett litet liv, en mix av mig och honom. Fantastiskt.

Inlägget borde för övrigt kanske heta fantastiskt istället för orkeslös.


Känns som att det inte händer någonting på en endaste front här hemma, men idag har det faktiskt hänt något. Fondtapeten som vi för flera veckor sedan köpte för att piffa upp vår hall är på plats. Inte världens finaste tapetseringsjobb må hända, men om man inte stirrar onaturligt nära ser det faktiskt fint ut. Härligt!

Gravidare än någonsin!

Då satt man här - mer gravid än någonsin förr. v. 38+4 idag, en dag efter att sonen föddes. Trodde faktiskt att jag skulle känna mig mer less än någonsin också, och ha panik över detta faktum att jag inte fött ännu. Men icke. Jag tror att jag hamnat i någon slags känslomässigt vakuum för jag orkar verkligen inte bry mig alls, den kommer väl ut, någon dag...?

9 dagar till beräknat datum idag för övrigt.

Nä, här händer ingenting...

I ena stunden känner jag bara för att lägga mig ner och gråta. Hulkande, snorande och barnsligt gråt, så som man inte gör när man är vuxen om man ska bete sig som folk förväntar sig. Som tur är tänkte jag inte bjuda in folk att åskåda detta utan låsa in mig, eller något... men så, i nästa stund känner jag något otroligt lugn som bara omfamnar mig. Det är inte roligt att vara höggravid, det ska gudarna veta, men det finns ju ändå ingen anledning att jaga upp sig för att jag fortfarande sitter här med min mage, jag har ju trots allt bara gått 38 veckor och 2 dagar, av de 39 veckor och 6 dagar man faktiskt får "räkna med"...


Den dag jag är i på måndag, då föddes Seth. Så när jag vaknar på tisdag morgon är jag mer gravid än jag någonsin varit. Kan ju bli spännande, kanske?

Förvärkar som tusan efter att vi varit ute och lekt med sonen idag, men de avtog självklart när jag tog plats i soffan här hemma igen. Tur att man är rätt sansad av sig och inte sätter igång att hoppas för mycket, det är väl den absoluta fördelen med att vänta sitt andra barn. Man vet hur jävla jävla ont de riktiga värkarna ska göra, så man tror inte man ska föda i tid och otid. Skönt, eller nåt.

Snälla?

13 dagar kvar till beräknat datum, längtar så att jag snart börjar gråta!

I det närmaste besatt...

Att säga att jag börjar känna mig smått patetisk i min nedräkning till beräknat leveransdatum på den här lilla individen vore väl dagens underdrift. men eftersom jag redan är fast i träsket så kan jag lika gärna fortsätta. Idag är det 16 dagar kvar!

Då hade vi avklarat det!

Även fast man gjort detta förr känns det så himla märkligt, att nu kan det faktiskt hända något precis när som helst. Trots onda sammandragningar och ett enormt tryck neråt så tror jag trots allt inte att något kommer hända de närmaste veckorna, men man vet ju faktiskt aldrig. När jag rör mig ute bland folk, det är faktiskt i det närmaste ovanligt nu för tiden så får jag nästan tvångsmässiga tankar på att det kan sätta igång, där och då. Kanske säger det bara plask så står man där i en pöl av fostervatten och allt är i full gång!

Undrar vilken dag som blir min första som tvåbarnsmorsa?

Grön av avund!

Ikväll har jag suttit vid samma bord som en person som egentligen är beräknad ett par dagar efter mig, men redan i början av nästa vecka ska de få träffa sin lilla bebis. Gah, jag är så avundsjuk att jag nästan smäller av!

Bara 17 dagar kvar till beräknat datum, för jag ska ju föda då, eller hur bebisen?

21 dagar kvar

I morgon går jag in i v. 38. Nä, jag har inte tänkt berätta att jag inte förstår vart tiden tar ivägen (igen!) utan nöjer mig med att berätta att jag nu börjar vara måttligt road av att varje morgon vakna och känna mig ännu en aning mer ihopklämd än jag var när jag somnade natten innan.

21 dagar kvar som sagt, Seth föddes 10 dagar innan beräknat och jag var redan då fruktansvärt less, hur ska det bli om jag går "över" tiden denna gången? Jag kan riktigt se framför mig, en stor gråtande elefant som springer i trappan och försöker göra allt för att få ut ungen.

Men, det är ju inte enbart för att jag tycker att graviditeten är så jädra plågsam. Är ju också något ofantligt nyfiken på denna lilla person som misshandlar mig inifrån. Längtar massor till att vi får ses, du lilla lillebror eller lillasyster vad det nu kan vara?

4 veckor!

Om precis 4 veckor blir min bebis vräkt om den inte valt att titta ut självmant. Ja, alltså jag hoppas verkligen att den tänkt komma ut då för nu är jag så fruktansvärt less och färdig med att vara gravid som det bara går att bli.

Halsbrännan får mig att nästan kräkas, det går inte att luta sig framåt, fötterna ser man knappt, jag är tjock som en flodhäst, jag har ont så att jag knappt kan gå, jag går som om jag skitit på mig eller något ännu värre. Att föda barn är ju verkligen a piece of cake i jämförelse med vad man genomlider under en graviditet.

Men, det är inte bara en väldigt less mamma som sitter här, utan också en väldigt glad mamma eftersom en person som jag bryr mig väldigt mycket om idag efter 3 år av barnlängtan äntligen väntar ett litet barn som de fått se på ultraljud idag. Stort grattis!

Förlossningsväska/BB-väska...

Hur var det nu igen - vad bör man ha med sig till förlossningen? Har checkat av mot den listan jag hade när jag väntade Seth och tagit bort saker som jag då inte ens använde. Hur ser denna listan ut? (Tar tacksamt emot synpunkter då jag omöjligen tänkt på allt!)

Eftersom jag tänkt åka direkt hem efter förlossningen packar jag två väskor, en för förlossningen och en för BB - om vi skulle vara tvungna att stanna där.

Förlossningsväskan:

• Journal, förlossningsplan och körkort
• Parkeringspengar
• Kameran, extra batterier
• Mat till Magnus
• Amningstop
• Trosor
• Mjukisbyxor
• T-shirt
  
• Tjocktröja
• Strumpor
• Schampo, balsam och duschkräm, deodorant, hudlotion
  
• Hårborste
• Hårsnoddar
• Bebisens första plagg; Body, byxor, mössa och strumpor
• Stickade overallen
• Babyskyddet (i bilen)
• Tofflor

BB-väskan:

• Fler amningstoppar
• Amninskupor
• Trosor
• T-shirts, amningströjor
• Kofta
• Strumpor
• Byxor
• Smink (Man vet aldrig om man behöver ryckas upp ;-))
• Bodys till bebisen
  
• Byxor till bebisen
• Pyjamas till bebisen
• Filt till bebisen

Nå, vad har jag glömt?

32 dagar kvar!

När jag väntade Seth ägnade jag all min tid åt att känna efter, fundera och längta. Jag räknade dagarna noggrant och passerade halvtid och 100-dagar kvar med ett mindre firande. Den här gången har jag knappt hunnit reagera över vilken vecka jag varit i, har knappt hunnit med eller orkat att ta bilder på magen och inte heller har graviditeten i sig känts så överdrivet spännande. Man kan ju det här nu, litegran. Men ack vad vi längtar efter det här lilla livet, och ack så fantastiskt spännande det känns att vi snart ska få ses. Är det en liten pojke till eller är det en liten flicka? 32 dagar kvar till beräknad förlossning.

Häromdagen kom det över mig totalt, snart har vi en nyfödd en här hemma igen. Dags att rappa på med fixet/renoveringen här hemma och under veckan som gått kom vi faktiskt en bra bit på vägen får jag lov att säga. Tänk vilka ryck man kan göra ibland, även om man är långt ifrån så effektiv som man är i ogravid kropp!

Sömnlösa nätter

Man hade ju lätt kunnat inbilla sig att det skulle vara sonen som höll en vaken om nätterna, men icket. Halsbränna trots knaprande av novalucol dagarna och nätterna i ända och mitt illamående verkar ha gjort en liten come-back såhär på sluttampen. 51 dagar till beräknat förlossningsdatum nu. Nåde dig lilla bebis om du inte tänkt komma ut då!

Som tur är lever man med en väldigt förstående man, han tog med sig sonen på öppna förskolan hela förmiddagen så att jag skulle få sova. Tyvärr hade han inte förstått precis vilken öppna förskola jag beskrivit som så himla bra utan hamnade på ett ställe i sällskap med enbart två mammor hela förmiddagen, men det hade gått fint det med!

På eftermiddagen uppsökte vi strömpilen för att prova ett par höstkängor till sonen som jag tittat ut i söndags när jag var där i sällskap av min mamma och lillebror. Storlek 22 blev det för att ha lite plats för en strumpa och småfötterna är nu hela 12,5 cm långa.

Fyndade även en taklampa till sovrummet som jag tror gör succé ihop med tapeten vi tänkt oss. Nu gäller bara att få lite bukt med den bråkandes grannen innan vi ger oss på att tapetsera, känns ju något bortkastat om vi nu skulle måsta flytta själva för att få ett slut på det. Lägger in en bild på lampan senare.