Orkeslös.

Fantastiskt att det ska ta flera timmar innan man kan skriva inlägget till den publicerade rubriken som sonen lyckades skicka iväg vid 16-tiden.

Här händer ingenting, orkeslös som få. Antingen har jag världens sämsta minne eller så är jag fantastisk på att förstränga. Kommer inte på något vis ihåg att jag var såhär trött och slut mot slutet av förra graviditeten. Att en mage kunde vara så i vägen, att man inte kan nå sina fötter utan att få sendrag i hela benen. Det ni. Ändå kan jag ibland inte låta bli att känna mig lite smått sorgsen över att det antagligen inte kommer bli några fler barn i den här familjen, för när man tänker på det - och säger det högt så låter det ju fantastiskt. Man bär på ett litet liv, en mix av mig och honom. Fantastiskt.

Inlägget borde för övrigt kanske heta fantastiskt istället för orkeslös.


Känns som att det inte händer någonting på en endaste front här hemma, men idag har det faktiskt hänt något. Fondtapeten som vi för flera veckor sedan köpte för att piffa upp vår hall är på plats. Inte världens finaste tapetseringsjobb må hända, men om man inte stirrar onaturligt nära ser det faktiskt fint ut. Härligt!