I det närmaste besatt...

Att säga att jag börjar känna mig smått patetisk i min nedräkning till beräknat leveransdatum på den här lilla individen vore väl dagens underdrift. men eftersom jag redan är fast i träsket så kan jag lika gärna fortsätta. Idag är det 16 dagar kvar!

Då hade vi avklarat det!

Även fast man gjort detta förr känns det så himla märkligt, att nu kan det faktiskt hända något precis när som helst. Trots onda sammandragningar och ett enormt tryck neråt så tror jag trots allt inte att något kommer hända de närmaste veckorna, men man vet ju faktiskt aldrig. När jag rör mig ute bland folk, det är faktiskt i det närmaste ovanligt nu för tiden så får jag nästan tvångsmässiga tankar på att det kan sätta igång, där och då. Kanske säger det bara plask så står man där i en pöl av fostervatten och allt är i full gång!

Undrar vilken dag som blir min första som tvåbarnsmorsa?