Fan. Fan. Fan. Nu har S hållit på att dunka sitt huvud i sängen i flera månader, varför slutar det aldrig? Nu känns det som att vi prövat precis allt. Att säga "nej" enligt de metoder de rekomenderar på BVC funkar inte ett dugg. Att sätta honom åt sidan och bara markera att det är fel ger motsatt effekt och han slänger sig för att dunka mer, om han inte sover vill säga. Att ignorera det går inte heller, dunkandet blir som en vibration i hela lägenheten. Dessutom tänker jag på hans lilla huvud. Ajaj.
Det värsta är nog att jag blir så enormt ledsen över allt, varför gör han såhär mot sig själv? mot oss? mig?
Tänker nog inhandla en resesäng för att undvika fysiska skador på det stackars pojkebarnet iallafall.
Besökare
måndag 19 januari 2009
Och han dunkar sin skalle.
kl. 11:37
Etiketter: Barn och familj
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur funkar det om han byter till storpojke säng? Ni kan väl växa ut den tidigare och testa?
Vad gør han om han sover hos er, har han gjort dunkandet till en rutin så att han gør det i samband med att somna = han gør det i er säng också?
Ivy: Han gör det mitt i natten, både i sömnen och i vaket tillstånd. Detta har han börjat med när han sovit i egen säng men de få gånger han somnat i vår säng sedan dess har han försökt samma sak där.
Att byta ut spjälsängen känns inte som ett alternativ då vi prövat att ta bort sängsidan och ungen låg på golvet nästan omgående. Han åker runt som en propller. Dessutom är han trygg i sin säng, och förändringar har vi ju nog av just nu.
Skicka en kommentar