Igår kväll somnade sonen vid 18.30, perfekt tänkte jag och trodde att nu, nu vänder det här med nattningen. Men icket, ca 2 timmar senare skrek han hysteriskt, helt otröstlig och jag förstod inte något alls. Har läst lite om nattskräck och tycker att det han hade för sig igår verkar påminna lite om det, hoppas verkligen att det inte är något han tänkt syssla med framöver.
Hur som helst, 1 timme senare gav jag upp, ungen grät, snorade och var skitledsen även efter alvedon (för tänderna tänkte jag...men icket) så jag blandade till lite välling och gjorde om hela nattningsprocessen. Han somnade om vid 22-snåret...
Måste ju säga att jag känner mig som en rätt bra mamma som reder ut dessa situationer med halvsur lillasyster på armen och maken på jobbet.
Besökare
fredag 16 januari 2009
När allt spårar ur.
kl. 11:38
Etiketter: Barn och familj
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Du får hålla lite koll på tiderna, om det är nattskräck dyker det nästan alltid upp efter lika lång sovtid. Laban har ju haft det länge, det kommer i perioder. Annars kanske han har en tillväxtperiod och faktiskt är hungrig?
Du ÄR duktig som löser det själv, det är inte lätt att jonglera med två ledsna barn samtidigt.
Snygg i håret blev du när du klippte dig också!
Skicka en kommentar