Boande - om hur man vet att det närmar sig.

Eftersom jag är besatt av antalet dagar till beräknad förlossning fortsätter jag på det spåret, idag är det hela 18 dagar kvar! (Tack för påpekandet Linda ;-)) Hur tusan man nu kan gå och fundera så mycket på det, hur stor procent av barnen föds verkligen på den beräknade dagen? Någon som har någon siffra? :-)

Senaste tiden har jag blivit i det närmaste besatt av att ha det städat hemma, jag som inte orkat bry mig på flera månader, Seth stökar ju ändå ner så fort man lyckats få någorlunda ordning. Men nu, tvättar, torkar och viker, lägger in i skåpen DIREKT för vem vet när det sätter igång? Inte kan tvättkorgarna välla över när man ska sitta där och amma den nyfödda med ont både i tuttarna och mellan stortårna? Det går ju faktiskt inte!

Hade nog ingen liknande period när jag väntade Seth, det där omtalade boandet inför nedkomsten hände liksom aldrig. Nu är det väl kanske inte precis så att jag förbereder allt in i det minsta - är nog inte min natur alls, men ja, det är mer än det varit innan. Kanske för att jag helt ärligt inte tror att det blir fler barn?


Idag har vi haft besök av min mamma, helt underbart att någon pussar och busar med Seth en stund så att man kan försöka att slappna av. Fick även hjälp med (läs: hon gjorde jobbet och jag såg på) att sy ett nytt innertyg till bebiskorgen där det är tänkt att bebisen ska sova. Så himla fint! Nu ska vi bara inhandla nytt täcke + kudde och något fint bäddset så är vi redo för bebisen :-) De omtalade väskorna är packade sedan ett par dagar och bara bara därför så kommer det dröja flera veckor till innan man blir tvåbarnsmorsa. Det har man ju räknat ut, men iallafall, skönt att det mesta är färdigt. Tror att det kommer bli bäddsetet nedan, har en dyna till tripptrappen i samma tyg och man blir så glad av färgen! Underbar!

(Bild från polka.se, polkadot design)